Har du ett barn som äter selektivt? Och vad betyder egentligen selektiv för dig?
Min ena son är selektiv när det kommer till mat. För mig innebär det att han endast äter falukorv, nuggets, köttbullar, hamburgare och ägg. Och då menar jag verkligen endast detta - inga kolhydrater, ingen sås, inga tillbehör.
Men min andra son… han är inte selektiv. Han har det betydligt kämpigare. I dag kallas det diagnosen ARFID (Avoidant/Restrictive Food Intake Disorder).
Han äter endast en sorts barnmatsburk från Semper, spaghetti med köttfärssås. Han fyller fem år nu och det är det enda han äter i matväg. Vi har varit hos dietist och gått en kurs på Autismcenter som heter Matproblematik, tillsammans med andra föräldrar och pedagoger. När vi fick höra om andras utmaningar kring mat kände vi att de knappt hade någon problematik i jämförelse med oss.
Många barn med autism har svårt med mat på olika sätt. Men det här… det här var något helt annat än vad vi kunnat föreställa oss.
För två år sedan fick vi lite tröst när en psykolog på BUP berättade om ARFID och sa att det lät som att det var det vår son hade. Jag minns att jag svarade:
“Men han äter ju barnmatsburken varje dag?”
Och hon sa:
“Men tycker han om den? Eller äter han bara för att det har blivit en rutin?”
Då slog det mig.
Han tycker egentligen inte ens om den. Den är bara trygg. Något han haft sedan han var runt sex månader gammal. Jag började tänka på alla gånger han fått kvällningar men ändå ätit. Hur viktigt det är att maten inte är för varm och inte för kall. Jag förstod plötsligt att han inte är envis. Att han inte “väljer” bort annan mat. Det här är något som är extra svårt för honom.
Som tur är äter han frukt och olika sorters snacks. Han är välmående och har aldrig varit undernärd, eftersom vi låtit honom äta det han kan och vill för att må bra. På förskolan har han aldrig ätit lunch - där äter han frukt och hård macka.
Jag minns en gång när en pedagog sa:
“Han har ätit lunch!”
Lyckan blev total. Tills det visade sig att det var krutongerna till soppan. Han hade alltså ätit bitar av hårt bröd. Haha.
Det är så svårt att förklara att ens barn nekar sådant som andra barn älskar. Nyligen fick barnen på förskolan varm choklad efter att ha varit ute i snön. Min son kom hem och sa:
“Vi fick varm choklad i dag, men jag ville inte ha.”
Jag frågade:
“Okej, men du har ju aldrig smakat varm choklad. Ville du inte prova?”
Han svarade:
“Nej mamma. Jag vet att jag inte tycker om det.”
Tro mig - vi har försökt med allt. Och ju mer vi har försökt, desto sämre har han mått. Han har blivit mer restriktiv och mer misstänksam. Därför är jag tacksam för att den här diagnosen finns i dag. Jag hoppas att kunskapen sprids, att fler förstår hur svårt det är och att färre kommer med pekpinnar och mom shaming.
Det viktigaste är inte vad han äter.
Det viktigaste är att han äter.