Lite spretig, väldigt jag

Lite spretig, väldigt jag

Posted by Emelie Wigert on

Bare with me hörrni!

Helsike så dålig jag är på att ta tag i att skriva. Fått påminnelse två gånger nu av Original Minds-teamet, men nu jävlar ❤️

I skrivande stund ligger jag i sängen och har nyss vaknat hemma hos min mamma och pappa utanför Gävle. Varit här en vecka nu på besök. Jag bor ju sen 3 år tillbaka i Skellefteå nämligen, för er som inte hade koll på det. Och då kanske ni tänker: men vad fick dig att fara ända upp dit? Jo, det var kärleken. Dock höll det inte, så för 1,5 år sen när det tog slut så blev jag faktiskt ändå kvar då jag trivs så pass bra.

I detta inlägg tänkte jag att ni skulle få lära känna mig lite. Jag ska försöka fatta mig kort, men vi får se om jag lyckas.


Mitt namn är Emelie Wigert. 32 år ung, blir 33 i juli. Jag och min hund Sigge (snart 3 år) hyr en fantastisk lägenhet i en källare på en fantastisk tomt med älven utanför fönstret i Skellefteå. Jag är egenföretagare som fotograf, content creator och inspiratör/underhållare (tycker om ordet inspiratör bättre än influencer).

Utöver det letar jag ett extrajobb för att få ekonomin att gå ihop ~ men drömmen och målet är att kunna leva fullt ut på mitt företagande.

Och här kommer vi in på något som har varit en ganska stor del av mitt liv.

Jag har i många år haft det tufft med jobb. Inte för att jag inte vill, utan nästan tvärtom. Jag går ofta in med 110%, överpresterar, kör på tills det inte finns något kvar, och sen tar det stopp. Jag tröttnar, blir utmattad, kraschar och hamnar i sjukskrivning. Och så börjar allt om igen. Det tog mig 32 år att förstå att jag kanske inte är gjord för att jobba 100% på det sätt som samhället är uppbyggt kring. Jag är ärligt talat rätt trött på det där ekorrhjulet. Men jag är inte bara min kamp med jobb och energi.

Jag är också en person som älskar att skapa. Jag älskar att sy med min symaskin, hitta på egna grejer, och åka runt på loppisar och secondhand och rota bland udda saker som kan få flytta in hos mig. Mitt hem är väldigt 60–70-tals inspirerat ~ färgglatt, detaljrikt och fullt av små saker som säger ganska mycket om mig. Western, motorcyklar, musik och allmänt lite märkliga prylar som kanske inte alla hade valt.

Och musiken… den är nog en av de rödaste trådarna i mitt liv. Jag har sen unga tonåren älskat gammal rock’n’roll och country, och redan då hade jag tre stora favoriter: Elvis Presley, Eddie Cochran och Johnny Cash.

Jag drömde tidigt om att en dag få äga en gammal jänkare, och 2019 hände det faktiskt. Jag köpte en custom Ford Mainline -53. Den var min i fem år, tills jag sålde den 2024. Och jag saknar den… varje dag.



Sen har vi en annan sida av mig. Jag har alltid varit en riktig teaterapa. Älskat att få folk att skratta. Kommer från en ganska teatrig släkt på pappas sida, så jag skyller lite på det. Jag har sen jag var liten älskat att klä ut mig, gå in i roller och överdriva allt lite extra ~ vilket idag har resulterat i min karaktär “Roffe” på Instagram. Jag har verkligen inga problem att bjuda på mig själv. Tvärtom. Att “fula mig”, spåra lite och få andra att skratta ~ I LOVE IT!


Men det finns också en sida av mig som inte syns lika mycket på sociala medier, inte än i alla fall, men jag jobbar på’t. Och det är att jag älskar att sjunga. Innan jag flyttade till Skellefteå sjöng jag i ett blues/rock’n’roll-band tillsammans med fyra gubbar, och det är något jag saknar så himla mycket. Den känslan går inte riktigt att ersätta. Det är något speciellt med att kliva lite utanför sin comfort zone. Det är nervöst, men också en sån jäkla kick. Svårt att förklara ~ men det är just det som gör det så jävla kul. Så tills jag står på en scen igen får det bli en och annan karaokesång när jag är ute med vännerna.

Sen försöker jag alltid hinna med såklart att umgås med vänner, åka snowboard och skateboard, och massa annat också 😂

Så ja… det här är väl lite mer av vem jag är. Lite spretig, väldigt kreativ, mycket känslor, mycket energi ~ och ibland inget alls.

I nästa inlägg tänkte jag berätta mer om min ADHD. När jag fick min diagnos, hur det gick till och vad det faktiskt har betytt för mig att få den. Så tänkte öppna upp kommentarsfältet för att ställa frågor så ska jag isåfall se till att svara på dom i nästa inlägg också. Tack till dig som läst! ❤️ Pöss / Emelie Wigert

Emelie Wigert

← Older Post

Leave a comment